När kommunister & vänsterliberaler får bestämma, då kräver dom att få vara oemotsagda.
För det dom lägger fram ÄR sanning & totalt rådande allena ... Som alltid en bra & beskrivande text av Roger Sahlström.
Dagens ETC kallar det granskning – men bevisen saknas!
Dagens ETC presenterar sin artikel om Sverigedemokraterna som en granskning av en “propagandamaskin”. Men läser man texten noggrant framträder något annat. Det är en tesdriven berättelse där slutsatsen är fastslagen från början och där materialet valts ut för att passa den. Jag bemöter här några centrala delar av deras publicering. Frågan är därför inte bara vad som granskas, utan om det överhuvudtaget är en granskning.
Redan i rubriken är domen klar. Det som följer är inte en undersökning i egentlig mening, utan en rad exempel som ska få slutsatsen att framstå som självklar. Språket är värderande från start och sätter tonen innan några egentliga belägg har presenterats. Läsaren leds inte fram till en slutsats, utan placeras i en.
Textens kärnpåstående är långtgående: att det finns en samordnad propagandastruktur. För att styrka något sådant räcker det inte med en rad enskilda händelser. Det krävs att man visar hur styrning sker, vilka beslut som fattas, hur samordningen ser ut och hur finansieringen kopplas till konkreta handlingar. Den typen av beläggning finns inte i texten.
I stället byggs berättelsen genom att stapla scener. Tesla-strejken, Varberg, moskén i Järfälla och konfrontationen utanför riksdagen presenteras som delar av ett mönster. Var och en av dessa händelser kan diskuteras och kritiseras, men tillsammans utgör de inte i sig ett bevis för en organiserad struktur.
Det är här metodfelet blir tydligt. Närhet görs till samband. Att personer rör sig i samma miljöer, delar material eller dyker upp i liknande konflikter framställs som om det vore ett uttryck för samordning. Men kontakter är inte detsamma som organisation, och samtidighet är inte detsamma som styrning.
Det är också svårt att inte se den dubbelmoral som präglar resonemanget. När TV4 genom Kalla fakta använder dold kamera och infiltration beskrivs det som grävande journalistik. När liknande metoder används i andra sammanhang beskrivs det som propaganda. Principerna tycks vara desamma, men bedömningen förändras beroende på riktning.
Och det är just där problemet ligger. Det handlar inte i första hand om metod, utan om urval.
Det finns också en sak Dagens ETC inte redovisar öppet. Flera av de personer som används som vittnen och röster i reportaget har egna politiska roller som är direkt relevanta för hur deras uppgifter ska förstås.
Ett tydligt exempel är Malin Åkerström, som är offentlig företrädare för Kommunistiska partiet. Det är en uppgift som har direkt betydelse för hur hennes uttalanden bör värderas i en text som säger sig kartlägga politiska miljöer, men den informationen framgår inte för läsaren.
Detsamma gäller flera andra personer i reportaget som har kopplingar till Folkets mujahedin – en rörelse med rötter i en marxistisk-islamistisk ideologi, som deltog i oppositionen inför revolutionen 1979 och därmed var en del av det skeende som möjliggjorde maktskiftet i Iran. Kort därefter hamnade organisationen i konflikt med Khomeinis regim och har sedan dess haft en lång och kontroversiell historia, ofta beskriven som starkt toppstyrd med tydliga sekteristiska drag.
Detta är inte perifera detaljer. Det är central kontext som hjälper läsaren att förstå vem som talar och med vilka utgångspunkter. När sådan information utelämnas, samtidigt som man själv gör anspråk på att kartlägga andras nätverk och kopplingar, uppstår en tydlig obalans.
Vad Dagens ETC heller inte berättar är att jag själv öppet riktat kritik mot två av de personer som nämns i reportaget, båda profiler som själva rör sig i den högermiljö som artikeln påstår sig granska. Den kritiken har jag framfört offentligt, i livesändningar och direkt till dem. Det handlar alltså inte om några dolda lojaliteter, utan om en öppen och dokumenterad kritik.
Att även detta utelämnas är inte en slump. Det är ett urval som gör bilden enklare än verkligheten – och därmed mer användbar för den berättelse man vill få att gå ihop.
Samma mönster återkommer i hur källor hanteras. I tidigare granskningar har Dagens ETC använt personer med egna kopplingar till extrema miljöer utan att tydligt redovisa detta för läsaren. Kraven på granskning riktas utåt, men tillämpas inte med samma konsekvens på det egna materialet.
I mitt eget fall blir bristen på konkretion särskilt tydlig. Jag har varit verksam i offentligheten i över 25 år. Om det som påstås vore korrekt borde det finnas citat, inspelningar eller texter som visar det. I en tid där i princip allt dokumenteras är det inte en orimlig förväntning.
Men sådana belägg presenteras inte.
I stället återkommer antydningar om “miljöer” och “nätverk” som inte konkretiseras. Det räcker inte för att bära den typ av slutsatser som dras.
Det som presenteras som en granskning framstår i stället som en konstruktion där enskilda händelser fogas samman till ett mönster som aldrig faktiskt bevisas. Det betyder inte att varje enskild uppgift är felaktig, men det betyder att helheten inte håller som granskning.
Resultatet blir därför inte journalistik i dess mest krävande mening, utan en berättelse.
Ansvarig utgivare, Andreas Gustavsson, bär det yttersta ansvaret för publiceringen. När en text av detta slag presenteras som granskning trots att den saknar verifierbarhet och metodisk stringens är det inte ett enskilt förbiseende, utan ett publicistiskt val.
När sådana publiceringar dessutom finansieras med offentliga medel uppstår en större fråga. Presstödets syfte är att stärka oberoende journalistik, inte att finansiera texter där slutsatsen är given i förväg och där bevisning ersätts av associationer.
Skillnaden mellan journalistik och berättelse är i grunden enkel. Den ena prövas mot verkligheten, den andra försöker ersätta den. Det är den prövningen som saknas här. Och när den saknas samtidigt som verksamheten finansieras med offentliga medel uppstår en självklar fråga: varför ska svenska skattebetalare stå för notan?
Presstöd är inte till för att finansiera politiskt drivna berättelser där slutsatsen är bestämd i förväg. Det är till för att stärka oberoende journalistik. När det som presenteras inte klarar den prövningen finns det heller ingen grund för stödet.